PixelImage

DN Debatt: Bostadsinbrotten kan halveras på tre år med rätt polismetoder

2017-06-08

Under de senaste 20 åren har antalet polisanmälda villainbrott stigit med 53 procent. Polisen har utvecklat evidensbaserade metoder som kan bryta utvecklingen. Nu krävs att polisledningen pekar med hela handen så att metodstödet inte bara blir en papperstiger, skriver Göran Landvall, Polisen, och Lena Södersten, Villaägarna.

DN Debatt 170608 Bostadsinbrotten kan halveras på tre år med rätt polismetoder

Under 2016 polisanmäldes drygt 13.800 villainbrott i Sverige. Två tredjedelar av dessa begicks i Stockholms, Skåne eller Västra Götalands län. Under de senaste 20 åren har antalet polisanmälda villainbrott stigit med 53 procent, från 9.000 år 1996 till 13.800 år 2016. Trenden är densamma oavsett hur mätperioderna sätts; hittills under 10-talet har i snitt 13.700 villainbrott polisanmälts per år, jämfört med 10.700 under 00-talet.

Bostadsinbrott är en integritetskränkning som skapar otrygghet. Brottsförebyggande rådets (Brå) årliga trygghetsundersökning visar att hela 24 procent av småhusägarna och 14 procent av de som bor i lägenheter oroar sig för att drabbas av inbrott. Det är de högsta siffrorna på tio år.

Brå redovisar brottsstatistik i absoluta tal och per 100.000 invånare. Det är relevant, men säger inget om hur stor inbrottsrisken är i olika delar av landet. Villaägarna har därför med hjälp av statistik från SCB relaterat Brå:s statistik över antalet polisanmälda villainbrott till antalet småhus. Det ger ett annat mått på risken att drabbas av villainbrott.

Risken skiljer sig åt kraftigt över landet, visar kartläggningen. Stockholms och Skåne län är hårdast drabbade. Flest villainbrott anmäldes under 2016 i Stockholms stad, 999 stycken. I förhållande till antalet småhus låg dock Solna, Danderyd och Sundbyberg sämst till. I Solna var antalet inbrott per småhus 4,6 procent, vilket teoretiskt innebär att redan efter 22 år har hela beståndet utsatts för bostadsinbrott.

Även om det anmäldes färre villainbrott 2016 än 2015 är det för tidigt att tala om ett trendbrott.

Vi menar – föga kontroversiellt – att trenden måste brytas varaktigt, och att det inte kommer att ske av sig självt. Skydd av person och egendom är en av statens grundläggande uppgifter. Om allmänheten inte upplever att polisen kan hantera bostadsinbrott och annan vardagsbrottslighet finns en risk att förtroendet för rättsväsendet urholkas.

Till skillnad från många andra politiska frågor finns ingen målkonflikt – alla vill sänka antalet inbrott. Den centrala frågan är vilka brottsbekämpande metoder som fungerar.

Därför har polisen inrättat sju utvecklingscentrum för utveckling av strategiska polisiära metoder och utrustning. Under förra året har polisen arbetat fram ett metodstöd för bostadsinbrott som bygger på beprövade och framgångsrika polismetoder inom och utanför landet. Dessa metoder är enligt kriminologisk forskning evidensbaserade och ger resultat. Metodstödet är en verktygslåda för det lokala brottsförebyggande arbetet, underrättelseverksamheten och vid utredning av bostadsinbrott.

  1. Den brottsbekämpande metod som ofta nämns först är grannsamverkan. Samarbete med lokala polisen, ökad uppmärksamhet från boende och kunskap om hur man skyddar sig syftar till att avskräcka inbrott.

  2. En annan metod som gett goda resultat utomlands är ”cocooning”. Det innebär att polis tillfälligt förstärker sin närvaro i ett område som drabbats av inbrott. Enligt forskning ökar inbrottsrisken i närområdet under viss tid efter ett bostadsinbrott. Därför är det viktigt att snabbt nå ut till fastighetsägarna med information. Genom att linda in det drabbade området i en kokong av insatser, görs fastighetsägarna riskmedvetna om vad som hänt och vad de själva kan göra för att undvika eller försvåra nya inbrott.

  3. Ytterligare en metod är det brottsförebyggande projekt med Märk-DNA som polisen genomfört tillsammans med Staffanstorps kommun. Där sjönk antalet bostadsinbrott med 35 procent mellan 2015 och 2016. Framgångsfaktorn var en kombination av märkning, samverkan mellan polis och kommun samt informationsinsatser.

Gemensamt för dessa metoder är att polis och kommun arbetar tillsammans kring det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. I den nya polisorganisationen ska denna samverkan manifesteras i en överenskommelse mellan chefen för lokalpolisområdet och kommunstyrelsens ordförande. I medborgarlöften ska beskrivas vad polis, kommun och andra aktörer i lokalsamhället lovar åstadkomma för att hantera lokala problem. I ett antal kommuner har medborgarlöften om konkreta åtgärder mot bostadsinbrott redan lämnats. Villaägarnas inbrottsstatistik kan vara ett verktyg för att se hur resurserna kan användas bäst.

De nya arbetsmetoderna ska nu implementeras. Det kräver ledarskap. Nu är det upp till bevis för polisledningen, som måste peka med hela handen så att metodstödet inte blir en papperstiger.

Mer än hälften av bostadsinbrotten begås av internationella ligor på stöldturné genom landet. I dag finns en risk att den lokala polisorganisationen tvingas prioritera sina polisresurser till stora resurskrävande kommenderingar och evenemang i stället för att följa tjuvar på turné. När inbrotten upptäcks är tjuvarna långt borta, och polisen på efterkälken.

Vi kan inte ha poliser som avslutar sitt uppdrag vid kommungränsen. Därför behövs regionala koordinatörer i landets sju polisregioner och en nationell tjänst, som kan följa och stoppa det internationella buset. Till sin hjälp får de dragningsrätt på en viss mängd polisresurser.

Förslaget om operativa koordinatörer ingår i den nationella lägesbild som kommer att överlämnas till rikspolisledningen före midsommar. Lägesbilden innehåller ett 20-tal rekommendationer för hur svensk polis inom tre år ska halvera antalet bostadsinbrott.

Det finns fler fördelar med att stoppa de internationella ligorna. Dessa stjäl även båtmotorer, bilar, bildelar och begår fickstölder och brott mot äldre. Därför prioriterar EU:s säkerhetsråd COSI åtgärder mot internationell, organiserad brottslighet.

Det vore önskvärt att den nationella polisledningen – i likhet med Norge och Danmark – bildar en myndighetsövergripande beredningsgrupp med polis, åklagare och domstolsväsende för att skapa en attitydförändring kring seriebrottslighet, skapa bättre gemensam kunskap och försvåra för den internationella organiserade vinningskriminaliteten. Samverka!

I flera europeiska länder har polisen särskilt utpekade insatsgrupper som spanar och utreder den organiserade seriebrottsligheten, åklagarna är den drivande kraften i bekämpningen av de internationella ligorna. I domstolarna har ändrad praxis lett till höjda påföljder. Det har fått till följd att den organiserade brottsligheten söker sig till nya jaktmarker och att Sverige haft en stabilt eskalerande brottskurva vad gäller tillgreppsbrott i allmänhet och bostadsinbrott i synnerhet.

Tillsammans kan polisens nya metodstöd, lokala medborgarlöften, regionala koordinatörer och hårdare tag mot den internationella brottsligheten allvarligt störa tjuvarna. Men det kräver målmedvetet arbete från rättsväsende, kommun och civilsamhälle.

Göran Landvall 
nationell sakkunnig bostadsinbrott, Polisen

Lena Södersten
talesperson bostadsinbrott, Villaägarnas Riksförbund