PixelImage

Avlopp: Tar strid för smart avloppslösning

Avlopp: Tar strid för smart avloppslösning

Tord O Söderberg och de övriga boende vill ordna en kretsloppsanpassad avloppshantering för fritidsområdet Tofsö i Trosa kommun. Men kommunen säger nej. Istället utreder man dyrare och potentiellt mindre miljövänliga lösningar.

Porträtt Tord O Söderberg utanför sitt röda trähus

Tord O Söderberg och hans grannar vill ha kretsloppsanpassad avloppshantering.

Någon mil söder om Trosa, vid Östersjön, ligger Tofsö. Den ursprungliga byggnationen här är ett par gårdar och torp med anor från 1700-talet. Men sedan drygt 40 år är Tofsö också ett omtyckt sommarstugeområde, tillika hemma för ett femtontal permanentboende familjer. Fritidsområdet projekterades 1968 och består idag av 171 fastigheter, "en vacker insjö och en oslagbar småbåtshamn där varje fastighet har rätt till båtplats", som styrelsen informerar. Insjön i fråga heter Lillsjön, som sommartid blir så pass varm att även de krukigaste vågar ett dopp.

– Det bästa med att bo här? Vad ska jag säga utan att bli för klyschig? Jag har mina rötter en bit härifrån, så jag har varit här mycket även som ung. Det är fantastiskt! Vi har älgar och rådjur runt knuten, även om man kanske kan tycka att just älgarna är lite stora när de dyker upp så nära. Här är lugnt, tyst och frisk luft, säger Urban Persson, pensionär som permanentbor i området med hustrun.

– I november blir det kanske väl lugnt och tyst här. Men då är Trosa inte mer än 1,5 mil bort, runt viken. Sommartid guppar man dit ännu snabbare med båten, det är bara några fjärdar bort.

Allt gott - förutom frågan om vatten och avlopp...

Vacker natur, frisk luft – och staden inom räckhåll. Så långt kunde allt vara bara bra. Men så är det ju frågan om VA.

Historien börjar år 2008 med fullmäktige i Trosa kommun som fastställde en detaljplan för sju hus i områdets nordöstra utkant. Beslutet överklagas av en granne, orolig för vattenförsörjning samt negativ påverkan på områdets karaktär och biologiska mångfald. Grannen får rätt hos länsstyrelsen, som upphäver detaljplanen och motiverar sitt beslut bland annat med att avloppsfrågan bör lösas i ett större sammanhang, av kommunen. Detta på grund av risken för olägenheter ur hälsoskyddssynpunkt. Kommunen motsätter sig det, eftersom man menar att dagens lösning fungerar bra.

Enligt de boende har nästan alla fastigheter i Tofsö en toalettlösning som innebär torrklosett (som mulltoa) eller omhändertagande av wc-avloppet i sluten tank samt infiltration av avloppet från bad, disk och tvätt, BDT. Och enligt kommunens miljöförvaltning har hanteringen hittills fungerat väl. Analyser av dricksvattentäkter och Lillsjön har inte påvisat någon negativ mikrobiell påverkan. En inventering av områdets avloppsanläggningar år 2010 renderar förvisso anmärkningar för 152 av 160 undersökta anläggningar, men enligt kommunen är dessa inte av allvarligare art än att fastighetsägarna själva, eller i samverkan, kan åtgärda bristerna.

Frågan har bollats fram och tillbaka

Därför överklagar kommunen länsstyrelsens beslut att upphäva detaljplanen till regeringen. Regeringen skrev då "Det [har] inte framkommit att markförhållande inom planområdet är sådana att avloppsfrågan inte går att lösa", men lämnar öppet för länsstyrelsen att förelägga kommunen att inrätta ett verksamhetsområde enligt lagen om allmänna vattentjänster. Det gör länsstyrelsen 2011. Kommunen överklagar till statens VA-nämnd, som 2013 gav länsstyrelsen rätt. I sitt beslut hänvisar VA-nämnden till den förhållandevis täta bebyggelsen, det stora antalet vattentoaletter och det faktum att de flesta hus har indraget vatten vilket gör att kraven på avloppshanteringen ökar.

I en sista rättslig vända överklagas VA-nämndens beslut av Trosa kommun till hovrätten, dock förgäves. Länsstyrelsens beslut ligger fast.

Måste lösas inom två år

Och här är vi idag. Till år 2018 ska Trosa kommun ha ordnat en kommunal avloppslösning för området. För tillfället utreder man två alternativ. Det ena är att bygga ett internt nät, med ett eget mindre reningsverk. Det andra är att bygga en anslutning till det närbelägna reningsverket i Studsvik. Båda alternativen är behäftade med problem av olika slag. Belastningen är väldigt ojämn över året, med ett femtontal fastigheter som är i drift året runt, mot 170 under sommaren. Området är kuperat och bitvis bergigt vilket gör att ledningsnätet måste läggas grunt i isolerlåda med frostskyddskabel och med en pumpstation vid varje fastighetsgräns. Det blir också, vilket alternativ man än väljer, dyrt. Runt 230 000 till 270 000 kronor per hushåll, exklusive arbeten på den egna tomten, enligt de beräkningar som Trosa kommun hittills har presenterat.

De boende i området, organiserade i Tofsö samfällighets BDT-grupp, vill istället se ett tredje alternativ i form av en kretsloppslösning. Det är inget som länsstyrelsen motsätter sig i sak, och inte heller kommunen. Ändå faller förslaget i nuläget. Detta eftersom länsstyrelsen ställer krav på kommunen att ansvara för hela anläggningen; medan Trosa kommun absolut inte vill stå som huvudman för den infiltration av BDT-vatten som måste ske på enskilda tomter. Tord O Söderberg är ordförande i Tofsö samfällighetsförening och den som framför allt har drivit VA-frågan från föreningens sida.

– Det här med vårt BDT-vatten är en upphakning som kommunen har och som gör det svårt att komma vidare. Men som jag bedömer det kommer ingen av deras föreslagna lösningar att godkännas eller accepteras. Det ena förslaget innebär -exempelvis ett reningsverk vid vår småbåtshamn, vilket skulle leda till utsläpp där av kväve och fosfor, som vi inte har idag, säger Tord O Söderberg.

Vill ha kretsloppslösning

Han får medhåll av grannen Urban Persson, som med en lång bakgrund inom energibranschen är van vid att söka effektiva lösningar.

– Vi vurmar ju för en kretsloppslösning. Kommunens förslag innebär att pumpa vatten och avloppsvatten hit och dit i långa slangar – jag tror inte på det. Det är inte framtiden, inte med tanke på de krav som finns på att vi ska återvinna och sluta med det klantiga slöseri som vi håller på med som samhälle idag.

Både Tord O Söderberg och Urban Persson understryker att man har en bra dialog med Trosa kommun. De träffar representanter för kommunen regelbundet och har trots allt inte gett upp om att få igenom sin linje. Tord O Söderberg pekar på att utvecklingen inom området har gått mycket framåt sedan LAV, lagen om allmänna vattentjänster, trädde i kraft 2006.

– Det är svårt när kommunen känner sig helt låst, men vi fortsätter att göra vad vi kan, säger Tord O Söderberg.

Så säger lagen om kommunalt VA

Lagen om allmänna vattentjänster, LAV (2006:412), är från 2006 och reglerar kommunens skyldighet att ordna kommunalt VA med hänsyn till skydd för människors hälsa och/eller miljön. Den gäller inte i alla lägen; gränsen för ett verksamhetsområde har i praktiken kommit att dras vid en sammanhängande bebyggelse på 20–30 fastigheter.

För fastighetsägare innebär LAV både rättigheter och skyldigheter. Befinner man sig inom ett kommunalt verksamhetsområde för VA kan man tvingas betala anläggningsavgift. Å andra sidan kan man också, med stöd av LAV, begära utbyggnad av kommunalt VA.

Text: Jenny Damberg
Foto: Malin Hoelstad