PixelImage

Drömhuset blev en mardröm

Drömhuset blev en mardröm

Huset med gångavstånd till havet skulle bli ett nytt kapitel i deras liv, ett lättskött boende efter många års vardagsslit med egen gård. Istället väntade en chock.

Göran och Birgit Andreasson inne i det hus som skulle bli deras drömboende

Göran och Birgit Andreasson i Halmstad hade bott på sin gård i 16 år, tagit hand om får, hästar, ankor, höns och även haft verksamhet för ungdomar med särskilda behov. De hade tagit hand om andra i 40 år, nu var det dags att ta hand om sig själva.

De skulle lämna gården för ett mer lättskött hus med gångavstånd till havet och skogen, nära till stan och i ett område där Göran hade tillbringat mycket tid som barn och har många vänner. I november 2014 hittade de huset där deras nya livskapitel skulle skrivas.

– Det var inte så konstigt att vi föll för det från början, säger Birgit och visar prospektet med bilder på köket och vardagsrummet med öppen tegelspis.

Anlitade besiktningsföretag för överlåtelsebesiktning

För att undvika överraskningar anlitade Göran och Birgit ett besiktningsföretag för en överlåtelsebesiktning. Det upptäckte ingenting som inte var lätt att åtgärda. Badrummet behövde renoveras och där uppmättes något förhöjda fuktnivåer som kunde förklaras av hur det var byggt.

Vid besiktningen upptäckte man även fukt i en av syllarna (de marknära bjälkarna i husets ytterväggar) där en rabatt låg mot väggen. De bestämde sig, i samråd med besiktningsmannen och säljaren, för att ta bort växter och matjord, och grävde ner dräneringsrör och makadam intill huset. En ny fuktmätning skulle göras i februari 2015 när Göran och Birgit skulle överta huset.

Renoveringen påbörjades

Sagt och gjort. Huset blev deras och i februari påbörjades renoveringarna.

– Vi skulle renovera badrummet och dra nytt vatten till badrum, kök och gästtoalett. Vi skulle göra om i tvättstugan, måla ett förråd och sätta in en värmepump, berättar Birgit och konstaterar att det inte var några stora förändringar.

Göran har haft egen rörläggningsfirma och tillsammans med trogna hantverkare som de tidigare anlitat på gården skulle de göra det mesta själva.

När syllen kontrollerades igen var den lika fuktig som vid den första mätningen.

– Då föreslog jag att vi kunde byta den, men att säljaren fick stå för kostnaden, och det gick han med på, berättar Göran, som sedan frågade besiktningsmannen om han kunde se några större problem med huset nu.

– "Nej, det är den här syllen som ska bytas, annars ser jag ingenting annat. Men jag är intresserad av att titta igen när du bryter upp golvet i badrummet", sa han. Så jag åkte till besiktningsföretaget när jag började bila upp golvet, och besiktningsmannen skulle komma några dagar senare. Men så fick han barn och det dröjde 14 dagar innan någon kom.

Läcka i badrummet

Det var då Birgit och Göran upptäckte vattenläckan i badrummet. Det första av många fel som dolt sig bakom de fina bilderna i visningsprospektet. När Göran hade tagit bort kaklet ovanför det inmurade badkaret upptäckte han att röret var grönt vid vattenfördelaren och det saknades plastisolering runt kallvattenledningen.

"Vattenläcka", var hans första tanke, så han provtryckte kallvattenledningen och det visade sig att röret inte var tätt. De meddelade säljaren och uppmanade honom att ta kontakt med sitt försäkringsbolag.

– När besiktningsmannen från försäkringsbolaget äntligen kom dit hade golvet bilats upp i badrum, hall och sovrum. Där upptäcktes att armeringsjärnen var upprostade. Besiktningsmannen uppmätte 98 procents fuktighet i badrummet.

Fukt i hela huset

Vattenläckan hade troligtvis pågått länge, många år innan Birgit och Göran köpte huset, och under den tiden hade fukten spridit sig till nästan hela huset.

– Jag bilade upp golvet i köket och det rann vatten ur isoleringen. Även i vardagsrummet tog jag fram isoleringen. Den var blöt där också.

Göran insåg, tack vare sin tidigare erfarenhet, att de omfattande fuktskadorna inte skulle kunna torkas – även om besiktningsföretaget tyckte att de skulle prova.

– De tyckte inte om att jag rev ner väggar, men du kan inte torka när det är 98 procents fuktighet.

Göran och Birgit Andreasson utanför sitt hus

Konstig kommentar om husen i området

I samma veva kommenterade en representant från besiktningsföretaget huset, och området, på ett sätt som oroade både Göran och Birgit – en kommentar som sedan aldrig förklarades.

– "Vet du inte om att det finns en allmän kännedom om dessa husen?" sa han. Nej, sa jag och bad honom förklara. Svaret blev: "Vi har tystnadsplikt."

Den "allmänna kännedomen" handlade om syllarna. För som en av grannarna berättade för Göran var de flesta gjorda av tryckimpregnerat trä. Även i paret Andreassons hus, visade det sig. Miljöfarligt, giftigt och känt för att förvärra fuktproblem eftersom de ofta gjutits in i husets betongplatta eller står i direktkontakt med den och sprider lukten ner i plattan.

Tryckimpregnerat trä kan även "smitta" resten av huset.

– Tystnadsplikt? Om de visste att det var så, varför sa de inte det under besiktningen?

När syllen togs bort upptäcktes ett ännu större problem.

– När vi tog bort syllen här, berättar Göran och visar på ritningen av huset, så rök gipsplattan i väggen sönder. "Oj, här luktar det konstigt ..." sa hantverkaren. "Men! Här är ju tryckimpregnerat även i väggarna! Och här ligger vi och byter syllen..."

Tryckimpregnerat trä i väggarna

Det visade sig att i en stor utbyggnad, som den förra ägaren hade byggt själv, fanns tryckimpregnerat trä även i innerväggarna. Birgit och Göran tog dit två nya besiktningsmän, som oberoende av varandra konstaterade samma sak. Prover från väggarna testades i ett laboratorium och avslöjade cancerframkallande ämnen i virket – som senare visade sig finnas på fler ställen i huset.

När detta uppdagades hade Göran och Birgit tillsammans med hantverkarna redan målat och gjort i ordning väggarna i förrådet och börjat lägga nytt golv i de fuktskadade rummen – ett kostsamt jobb som skulle visa sig vara helt i onödan. Paret förstod nämligen snart att hela huset måste rivas, från tak till grund.

– Det var en chock, berättar Göran. Jag hade en sådan ångest, det var fruktansvärt. Jag tog åt mig av det. Jag har haft en stroke innan och under den här perioden har jag fått två panikångestattacker. Första gången var jag riktigt dålig, berättar han och tillägger:

– Jag har aldrig tagit sömntabletter i hela mitt liv, jag har alltid sovit bra. Nu klarar jag mig inte utan det längre.

Fysiska men

Även Birgit har fått fysiska men, fast för henne är de direkt kopplade till det tryckimpregnerade virket. Det började med huvudvärk och yrsel, men hon får även hosta och ont i halsen när hon vistas i huset eller är i samma rum som virke som kommer därifrån.

När Göran öppnar ytterdörren till det som skulle bli det nya kapitlet i deras liv välkomnas de nu av ett skal av tak och väggar, en ruin av alla deras planer.

I mitten tronar en hög av utrivet virke och i ena hörnet står den öppna tegelspisen. De pekar ut mögelskador, visar väggarna med det tryckimpregnerade virket, den inglasade "vinterträdgården" där de tidigare ytterväggarna – med tryckimpregnerade syllar – blivit innerväggar utan att syllarna bytts ut. Och efter tjugo minuter måste Birgit gå ut, när den svåra hostan kommer.

– Titta här, säger Göran och visar på några halvhjärtat uppspikade brädor. Det ser ut som om en lekskola har byggt det här!

Huset ska rivas

De har fått rivningslov och snart ska hela huset bort, även betongplattan som det står på. De vågar inte riskera att den smittats av träet och att problemet blir kvar. Paret bor nu i en tillfällig bostadsrätt och väntar på att få börja bygga sitt nya hus som ska bli det drömhus de aldrig fick för ett drygt år sedan. Men det har blivit betydligt dyrare än de räknat med – både ekonomiskt och känslomässigt.

Görans röst blir tjock när han berättar om mardrömsåret som gått.

– Jag vågar nästan inte säga det, men jag har faktiskt känt mig trött på livet. Det fanns en bra känsla i kroppen när vi skulle lämna gården, som jag iordningställt och byggt upp. Allt var perfekt. Så kommer vi till detta... Men jag känner att jag inte får ge upp, det har jag aldrig gjort.

Varför är det så farligt med tryckimpregnerat trä?

  • Tryckimpregnerat trä används framför allt vid bygge av altaner, bryggor och liknande eftersom det är behandlat med kemikalier som motverkar röta orsakad av fukt.
  • Kemikalierna är i många fall väldigt giftiga, både för människor och miljön. Krom,
  • koppar, arsenik och kreosot är exempel på ämnen som används. Idag ersätts de oftast av mer miljövänliga alternativ, men det är viktigt att ta reda på vad virket innehåller.
  • När virket inte längre används måste det behandlas som farligt avfall och får inte brännas.
  • Läs mer om tryckimpregnerat virke hos Kemikalieinspektionen: kemi.se

Text: Helena Skoog
Foto: Carina Gran