PixelImage

Kommunen tvingar barnfamilj att flytta från sitt hus

Kommunen tvingar barnfamilj att flytta från sitt hus

Att kommunen beviljat rivning av deras hus – till ortens stora gruvbolag! – är bara en av de chocker som drabbat Katarina Lundqvist och hennes familj. De bor där en ny väg ska fram, men det gruvbolaget varit villigt att betala i ersättning för deras hus räcker bara till – ett garage. Läs om barnfamiljen som hamnat rejält i kläm när Malmbergets starka krafter, gruvbolaget LKAB och kommunen, samverkar för att driva sina intressen. Vad har man då för chans till en rättvis behandling?

Foto: Daniel Olausson

Från det timrade hus, som flyttades till platsen på 1930-talet, har de en fantastisk utsikt över Dundret. Men idyllen störs av de grävmaskiner som har tagit över närområdet och håller på att förbereda för den stora väg som ska gå fram här. Alla deras grannar har gått med på att sälja sina hus till det statliga, regeringskontrollerade gruvbolaget LKAB, för att den planerade Östra länken ska kunna byggas och underlätta trafiken mellan östra och västra Malmberget.
– Det bullrar och dammar så mycket att vi inte kan vara utanför huset. Vi snabbar oss in när vi kommer hem, säger Katarina Lundqvist.

I slutet av augusti drog det stora rivnings­arbetet igång. När Villaägaren talar med Katarina och hennes sambo Håkan Häggqvist tre månader senare hörs det att de är rejält trötta på situationen. Men det är egentligen inte gräv­maskinerna som är värst.
– Det jobbigaste är att inte veta vad som kommer att hända. Vi har varit beredda att flytta länge, för vi förstår att gruvan expanderar om det finns möjlighet. Men vi vill inte flytta till ett sämre boende.

Och det är just där problemet ligger. Nu har de ett hus med anor, en 1 600 kvm stor tomt och en isolerad ”bod” på 120 kvm med snickarverkstad, gästrum och gott om förvaring för Katarinas hästprylar. Boden är för övrigt k-märkt.
– Det här är ett häftigt ställe, det är helt klart. Vi förväntar oss i och för sig inte att hitta ett nytt boende med gamla anor, utan kan tänka oss att bygga nytt. Men vi vill ha samma levnadsstandard, till samma kostnad som idag. För varför ska vi behöva betala mer eller bo sämre? frågar hon retoriskt.

Den erbjudna ersättningen för liten
Katarina och Håkan har blivit erbjudna en tomt som arrenderats av LKAB, där de skulle kunna bygga sig ett nytt hus. De har inget emot tomten, däremot har de räknat på vad de skulle kunna ha råd att bygga med den ersättning som LKAB har erbjudit dem för deras nuvarande hus.
– Ett garage. Det är allt efter att skatten är betald och tomten iordningställd. Sedan skulle pengarna vara slut, konstaterar Katarina.

Ett garage räcker förstås inte långt som bostad till en småbarnsfamilj, så hon gick till banken för att se om de kunde få lån för att bygga sitt hus på den nya tomten.
– Banken beviljar oss inte lån så att det räcker till ett nytt hus. Men det vore ju inte heller så kul att sätta sig med en massa nya lån, och sedan behöva bära de kostnader det innebär …

När de istället vände på kalkylen, och tittade på vad de skulle kunna köpa för ersättningen som LKAB erbjöd, insåg de att det skulle räcka till något litet radhus med minimal tomt i det närliggande Gällivare.
–  Nu när vi har hittat och skapat ett boende som vi trivs med skulle det kännas väldigt orättvist om vi var tvungna att köpa ett sådant hus. Vi vill ha ett likvärdigt boende.

Den nya vägen kom på tal för drygt sex år sedan. Eller ”på tal” är väl synd att säga. En dag hittade en av parets grannar i sin brevlåda en karta med den nya vägen inritad.
– Det har varit dåligt med information under hela resan. Vi fick först besked om planerna på en väg av kommunen, och efter ett tag fick vi reda på att den inte skulle bli av. Då pustade vi i området ut och en del började reparera och fixa i ordning sina hus när de kunde bo kvar. Så kom det ytterligare ett besked: Vägen ska byggas, och vi måste flytta, berättar Katarina.

Huspriserna har ökat i området
De senaste två–tre åren har de förhandlat med LKAB om en likvärdig tomt, med det enkla argumentet att de vill ha ett likvärdigt boende om de ska släppa det nuvarande. De konstaterar att vid en del tidigare köp har de boende fått välja bland helt nya hus som ersättning.
– Men det går ju inte att hitta ett hus som det här. Eftersom det är stor efterfrågan och få hus till salu har huspriserna ökat de senaste åren. Vi har även haft konsulter från LKAB här för att undersöka en flytt av huset. Men de sa att det inte gick. Så det enda alternativet är att bygga nytt, säger Håkan.

Det har varit långt mellan mötena, och det har oftast varit Katarina som har tagit initiativ till dem, konstaterar de. Enligt Katarina har LKAB i flera omgångar hotat med att lämna över ärendet till kommunen. Det som då händer är att kommunen tar ställning till så kallad expropriation, tvångsinlösen, vilket innebär att paret måste flytta och får en ersättning som motsvarar marknadsvärdet plus 25 procent av detta värde. Vilket alltså inte räcker så långt om man har ambitionen att bygga ett nytt hus med samma boendekvalitet.

”LKAB fick rivningslov på vårt hus”
– En dag låg det ett beslut från kommunen i brevlådan där vi kunde läsa att kommunen hade beviljat LKAB:s ansökan om rivningslov på vårt hus. Vi hörde genast av oss till LKAB, eftersom det var dem vi hade haft kontakter med, för att höra vad som var på gång. De svarade att de skulle ”börja riva försiktigt”, men det är så mycket här i kommunen som styrs av deras behov och önskemål så vi blev väldigt oroliga, säger Katarina.

Redan tidigare hade hon haft kontakt med Villaägarnas chefsjurist Ulf Stenberg för att få klarhet i vilka rättigheter och skyldigheter de hade. Nu tog hon ny kontakt när rivningsbeslutet hade kommit.
– Han hjälpte oss med att överklaga beslutet, och jag gick med ett överklagande till kommunen. Handläggaren som tog emot tittade på ärendet och frågade mig: ”Men är inte det här LKAB:s hus?”

Och det kunde Katarina konstatera att det inte var. Först när ärendet hamnat hos länsstyrelsen kastade LKAB in handduken och drog tillbaka ansökan om rivningslov.
– Det här skedde i mitten av september, och sedan dess har vi inte fått något besked överhuvudtaget. Det är väldigt påfrestande att leva i den här ovissheten, säger Håkan.

LKAB:s informationschef Anders Lindberg beklagar givetvis den situation som paret har hamnat i. Rivningsbeslutet som de ansökte om viftar han emellertid bort.
– Det är en förberedande åtgärd och inget dramatiskt på något sätt. Det står ju också tydligt i beslutet att vi måste ha fastighetsägarens tillstånd. Så de har inte haft någon anledning att oroas av det, säger han.

När det gäller själva köpeförhandlingarna konstaterar han att de så långt det är möjligt vill köpa fastigheter i frivilliga försäljningar.
– Det är en fördel för alla om man kommer överens, men det har vi inte lyckats göra i det här fallet.

Att ersättningen inte räcker till för att fastighetsägarna ska kunna köpa ett likvärdigt boende i närområdet är något som Villaägarna har kritiserat länge. Efter ett debattinlägg från Villaägarna och Naturskyddsföreningen om detta i Svenska dagbladet hösten 2012, svarade Lotta Fogde, dåvarande kommunikationsdirektör på LKAB, bland annat att ”LKAB är skyldigt att ersätta den påverkan som gruvbrytningen orsakar /…/ Finns det inga likvärdiga boenden att tillgå kompenserar vi för det.”
– Vad LKAB säger till medierna får man ta med en nypa salt. Men det är i högsta grad oseriöst av LKAB att hota en barnfamilj med rivningsansökan utan att äga huset först, för att pressa ner ersättningen för bostaden, säger Villaägarnas chefsjurist Ulf Stenberg.

Han konstaterar att när husen är borta i Malmberget har LKAB kommit över järnmalm för någonstans mellan 400 och 700 miljarder kronor – och att de därmed har alla möjligheter att göra rätt för sig.
– Det finns ingen anledning till att bolaget ska behöva bete sig så här oetiskt! säger han upprört.

”Vägen är inte nödvändig för oss”
LKAB:s informationschef Anders Lindberg håller fast vid att LKAB kompenserar husägare vid brist på likvärdiga boenden. Han säger också att vägen inte är nödvändig för deras brytning, utan det är Gällivare kommun som har beslutat om att den ska dras där.
– Men visst kommer behovet av en väg indirekt från gruvbrytningen, vi är ju en starkt bidragande faktor till omvandlingen här i samhället. Det var därför vi tog på oss att försöka köpa husen i det här området.

När de nu inte har lyckats komma överens har de alltså lämnat över ärendet till kommunen. Där det ska beslutas om eventuell expropriation. Om så blir fallet har paret möjlighet att överklaga det beslutet i mark- och miljödomstolen.
– Det är tydligt att regeringen och LKAB vill att småhusägare och andra boende ska stå för merkostnaderna för dyrare ersättningsbostäder i och runt Malmberget, Kiruna och Svappavaara. De vill helt enkelt använda vinstutdelningen från LKAB till annat i statsbudgeten än att kompensera dem som tvingas flytta. Etik och moral verkar tyvärr hamna inom parentes, säger Ulf Stenberg.

En ytterligare påfrestning, utöver rivningsbullret och ovissheten, är att Katarina och Håkan misstänker att de har fått problem med vattenkvaliteten i samband med de kraftiga markarbetena. Det började hösten 2012 med att deras hund blev sjuk. I samma veva upptäckte de att vattnet var gulaktigt.
– Vi kontaktade kommunen som tog bort vattenmätaren och uppmanade oss att spola vattnet ordentligt. Men vi kände oss inte övertygade om att det räckte, för det ser fortfarande gult eller till och med gulbrunt ut ibland, säger Katarina.

Istället har de löst det genom att hämta pålitligt dricksvatten i stora dunkar. För att få reda på i vilken mån vattnet verkligen är skadligt har de under ett års tid bett att kommunen ska kontrollera kvaliteten. De har fått löften om att det ska tas vattenprov, vilket Antero Ijäs, förvaltningschef på miljö- och byggförvaltningen på Gällivare kommun, har gått ut med att kommunen gjort. Men när Sveriges Television lät undersöka saken i november visade det sig att inte ett enda prov var taget.
– Jag har blivit felinformerad från kommunens enhet för service och teknik. De har sagt till mig att de har tagit prover, men det stämde visst inte, säger Antero Ijäs.
Dagen efter att Villaägaren har talat med honom kommer kontrollanter hem till Katarina och Håkan för att ta prover på vattnet.

Får leva i ovisshet
Antero Ijäs på Gällivare kommun har även varit inblandad på andra sätt i detta fall, men konstaterar att han inte vet något om deras tidigare förhandlingar med LKAB eller vilka bud de har fått.
– Det här är en väg som ska stå klar 2017, och vi kommer snart att behöva komma igång med arbetet på allvar i deras område. Exakt när vi måste få tillgång till marken är dock svårt att säga.

Han har inte längre något med ärendet att göra, säger han, för det har lämnats över till kommunstyrelsen för beslut om expropriation. Projektet drivs ytterst av en kommunal enhet med det otympliga namnet samhällsomvandlingsförvaltningen, där Ulf Hedman är chef.
– Vår strategi är att knacka på hos familjen för att se om vi kan hitta en lösning. Vi fullföljer inte LKAB:s förhandlingar, utan skapar vår egen uppfattning om hur vi kan komma överens med familjen, säger Ulf Hedman.
– Det finns en detaljplan för området med en väg inplanerad, och den planen måste vi fullfölja. Den nya vägen kommer oundvikligen att behövas i framtiden, som en följd av utvidgningen av LKAB:s gruvområde. 

I denna ovissa situation lämnar vi nu familjen Lundqvist-Häggqvist några veckor före jul. Ingen tar alltså riktigt ansvar för det läge de har hamnat i. LKAB säger sig ha sträckt sig så långt de kan och har lämnat bollen vidare till kommunen. På kommunen säger man sig vilja lösa det ”på bästa sätt”, men vad det kan innebära för Katarina och Håkan är ytterst oklart.
– Det här är alltså en situation där LKAB får hela vinsten av att bolaget kommer åt malmen, samtidigt som familjen som måste flytta varken får ersättning eller nya lån för att skaffa sig en liknande bostad. Jag har svårt att se att det skulle vara etiskt försvarbart, säger Ulf Stenberg på Villaägarna.
– Vi märker att vi har mycket stöd; folk hör av sig och kommer fram och ”hejar på” när vi är ute, säger Katarina.

Text: Peter Wiklund