PixelImage

Berättar krocktester allt

Krocktester berättar inte allt om hur säker en bil är

Det går knappt att läsa en bilannons utan att se stjärnorna från EuroNCAP:s krocktest. Men berättar testerna allt om en bils säkerhet? Så är det naturligtvis inte. I verkligheten kan krockar ske på många andra sätt än de olika modellkrockar som man använder enligt EuroNCAP:s modell, till exempel mot andra hinder, andra slags bilar och i högre eller lägre hastigheter.

- EuroNCAP ger bra information om en bils krocksäkerhet, men säger inte allt. En modell mäter ju bara en begränsad del av verkligheten, säger Ulf Stenberg, chefsjurist på Villaägarnas Riksförbund.

Vid test enligt EuroNCAP tas till exempel inte hänsyn till återstuds (rebound) av krockdockornas huvuden, där dockorna efter att först ha slungats framåt vid en frontalkrock, därefter kastas bakåt och kan slå i inredningsdetaljer. I en verklig olycka har en bils vikt stor betydelse för hur säker bilen är, men det kommer inte fram ordentligt i krocktester. Tyngre bilar är generellt säkrare i verkliga olyckor än lättare bilar. EuroNCAP har inte heller mätgivare på krockdockornas fötter och använder inte kvinnliga krockdockor förutom i ett test, trots att kvinnor inte drabbas på samma sätt som män vid en krock. Men oavsett vilken krockdocka man använder så beter sig krockdockorna vid en krock inte exakt likadant som en människa.

De mäter inte heller hastighetsgränserna för när kupén kollapsar vid krocktest utan använder sig av på förhand fastställda hastigheter. Två bilar som krockas enligt EuroNCAP:s mall kan med andra ord båda klara av standardfrontalkrocken i 64 km per timme mot en deformerbar barriär. Men den ena bilen klarar kanske inte en fem kilometer per timme högre hastighet utan att kollapsa. Samtidigt kan kanske den andra bilen utan problem klara krocken i både 70 och 75 km per timme.

Amerikanska Insurance Institute for Highway Safety, IIHS krocktestar också bilar

Deras tester är delvis desamma som EuroNCAP, men IIHS gör dessutom ett mer krävande frontalkrockprov med 25 procents överlapp av fronten mot krockbarriären i krockögonblicket (small overlap). IIHS testar till skillnad från EuroNCAP också takstyrka, så att inte taket trycks in om bilen slår runt vid till exempel en dikeskörning. Om krockdockan efter att först ha slagit i rattairbagen, återstudsar (rebound) och slår huvudet mot inredningsdetaljer som till exempel stolpen mellan dörrarna (B-stolpen), beaktas även detta av IIHS till skillnad från EuroNCAP.
Både EuroNCAP och IIHS låter krocktesta bilarna från sidan. Bilarna blir då påkörda från sidan av en krockvagn i 50 km per timme. Fast IIHS krockprov är betydligt hårdare. Deras krockvagn simulerar påkörning av en SUV, en allt vanligare biltyp. Därför är deras krockvagn högre än en normal personbil och väger 1 500 kg. EuroNCAP använder sig av en lägre krockvagn, som väger 950 kg och mer motsvarar en småbil. IIHS använder dessutom kvinnliga krockdockor vid sitt sidokollisionsprov och EuronCAP i sitt test, när bilen krockar med hela fronten mot krockbarriären.