PixelImage

Vatten: Vattenkranar med tungmetaller

Bara vanligt vatten... eller?

Materialet i kranarna påverkar kvaliteten på vattnet och ett av de farliga ämnen du riskerar att få i dig är bly. Vad hände med de skärpta gränsvärdena för vattenkranar som utlovades förra året? Villaägaren har tittat närmare på vad som egentligen gäller – och hur du kan skydda dig.

Tidigare i år var det Lundaborna som fick hejda sig vid vattenkranarna hemma i köken – det hade dykt upp så kallade koliforma bakterier i vattnet. För några år sedan hände samma sak i Östersund, där invånarna också uppmanades att koka vattnet för att ta död på parasiterna som hade tagit sig in dit på något sätt.

Att vårt svenska dricksvatten innehåller skadligheter av detta slag är emellertid ytterst ovanligt, våra reningsverk gör som regel ett utmärkt jobb för att sätta stopp för det.

Däremot finns det annat som kan dölja sig i det glasklara vattnet och utgöra ett hot mot vår hälsa. Det var kring midsommar förra året som nyheten dök upp i olika medier: Boverket avslöjade att det var nya regler att vänta, där bland annat blyhalten i vattnet som kommer ur våra vanliga kökskranar inte skulle få hålla lika hög nivå som tidigare. Och det var en tydlig skärpning av reglerna på gång, där den tidigare gränsen på 20 mikrogram skulle ersättas med en gräns på 5 mikrogram. Denna nya gräns skulle också läggas in i Boverkets byggregler, som i branschen kallas BBR. För närvarande finns det ingen sådan gräns i dessa regler, utan det är enbart när kranarna testas för typgodkännande som man tittar på blyvärdet. Och det finns inga krav på att en kran ska vara typgodkänd för att få säljas på den svenska marknaden.

Boverket hade också hunnit göra en granskning av marknaden, där det visade sig att en tredjedel av kranarna som de testat inte skulle hålla måttet med de nya gränserna. Men nu har Boverket tagit ett steg tillbaka, och det kommer inga sådana nya regler till sommaren 2013. Vad har hänt; har Boverket kommit på att bly inte är så farligt trots allt?

Villaägaren har undersökt varför de nya reglerna inte blivit verklighet.

Bertil Jönsson arbetar som expert på vatten- och avloppsinstallationer på Boverket och är därmed rätt person att fråga. Han börjar med att besvara frågan om bly plötsligt anses mindre farligt:
– Nej, absolut inte! Vi har inte dragit tillbaka förslaget om sänkta gränsvärden, utan enbart pausat processen. Anledningen till detta var att vår ledning i november fick information om att vi skulle få ett regeringsuppdrag att se över reglerna som gäller för mindre bostäder såsom studentbostäder. Vi kommer att redovisa detta regeringsuppdrag till regeringen 1 juli 2013. När det gäller de pausade reglerna så är Boverkets plan att reglerna för bly ska börja gälla från den 1 juli 2016, säger Bertil Jönsson.

Nya rön om riskerna med bly
Boverkets byggregler styr hur man får bygga ett nytt hus. Ett av funktionskraven i byggreglerna är att "tappvatteninstallationer ska utföras av sådana material att inte ohälsosamma koncentrationer av skadliga ämnen kan utlösas i tappvattnet."

Att Boverket kom fram till att det var dags att införa ett råd om bly till detta funktionskrav bygger på resultat som presenterats av det europeiska livsmedelsverket EFSA. I den rapport som Boverket utgått från visar nämligen EFSA att det gamla värdet för bly i blod innebär potentiella risker för barn, spädbarn och foster. EFSA gör en radikal sänkning av sina rekommendationer om vad som bör vara ett tillåtet blyvärde i blodet, eftersom det är rejält allvarliga konsekvenser det handlar om. Risken för barn och foster med att få i sig för mycket bly är att de kan drabbas av något som heter neurotoxicitet, vilket är en störning i nervsystemet. Enligt EFSA:s rapport kan en hög halt av bly bidra till minskad IQ.

Boverket har beskrivit ett tänkbart "worst-case-scenario": En förälder gör välling på morgonen med vatten direkt från kranen, där vattnet har varit stilla-stående under natten. I det läget får barnet antagligen i sig det dagliga intaget av bly från dricksvatten i den vällingportionen. Samma sak gäller den gravida kvinna som dricker vatten eller gör sitt morgonkaffe eller en kopp te med det första vattnet som kommer ur kranen på morgonen. Då får fostret en rejäl dos bly på köpet.

Ändå har vi i Norden varit duktiga på att ställa krav på våra vattenkranar. Redan på 70-talet kom tydliga riktlinjer, men sedan dess har det å andra sidan hänt mycket.

Kranvatten 410x250

 Förslaget om sänkta gränsvärden är "pausat" tills vidare. Foto: Stock photo

Under de 40 år som gått har riskbedömningen vad gäller upptag av bly hos såväl barn som vuxna reviderats ett flertal gånger. De rekommenderade halterna har sjunkit kraftigt i takt med att kunskaperna om hälsoeffekterna av bly har ökat.

Det är alltså tydligt att bly är något som helst ska undvikas – men varför vidtas det då inte kraftigare åtgärder för att se till att undvika det? En förklaring kan vara att problemet är förhållandevis lätt att komma runt:
– Det vi fokuserar på är det vatten som har varit stillastående i kranen en längre tid, exempelvis under en natt. Om man ser till att spola ur det vattnet så har man fått bort den allra största delen bly, säger Bertil Jönsson.

Kranen ger kontinuerligt ifrån sig bly men de stora mängderna ansamlas i stilla-stående vatten. Borde det då inte räcka med det, en uppmaning om att låta bli att dricka det vatten som stått stilla i kranen?
– Nej, det tycker inte jag. Jag anser inte att ansvaret ska ligga på konsumenten på det sättet – det är något som tillverkarna måste ta ansvar för. De ska kunna tillhandahålla produkter som inte innebär den typen av hälsorisker.

Anledningen till att det överhuvudtaget finns bly i kranarna är att det är praktiskt för tillverkarna att ha bly som en av beståndsdelarna i mässingen som de tillverkar kranar av. Bly har bland annat en smörjande effekt som gör att det går att arbeta med hög skärhastighet samtidigt som verktygen slits så lite som möjligt. Just det, som vanligt finns det en ekonomisk aspekt i grunden – det går att få ner produktionskostnaden jämfört med exempelvis stål.

Titta efter märkningen
Hur vet man då att tillverkaren verkligen har gjort en kran som klarar sig under de aktuella gränsvärdena? Jo, då tittar man efter vad som har godkänts av SP Sitac, som arbetar med bland annat produktcertifiering. De är en sektion inom SP Sveriges tekniska forskningsinstitut och granskar de produkter som tillverkarna lämnar in till dem – de har alltså inte insyn över hela marknaden.
– De senaste åren har det blivit populärt att importera kranar, och även om de har testats i sina ursprungsländer är det inte alls säkert att de klarar de krav vi ställer – och som fungerar med det vatten vi har här i Sverige, säger Johan Åkesson, som är sektionschef på SP Sitac.

SP Sitac utfärdar något som heter typgodkännande, och ute på marknaden finns det för närvarande flera hundra olika varianter av kranar som är typgodkända. Men det finns också en lång rad produkter på hyllorna som inte är typgodkända, för det är nämligen inget krav i Sverige (till skillnad från i Danmark).
– När man köper utrustning till ett hus har man som byggherre ansvar för att se till att produkten uppfyller Boverkets byggregler. Väljer man en typgodkänd kran kan man vara säker på att den gör det, men om man istället vill ha en annan kan man få använda den om man får fram underlag som visar att den uppfyller byggreglerna, berättar Marcus Tillman, vvs-handläggare på SP Sitac.

Johan Åkesson och Marcus Tillman är emellertid noga med att understryka något annat som är viktigt i sammanhanget, nämligen vattnets kvalitet. Alla som har varit på resa i Sydeuropa vet hur annorlunda vattnet smakar, där det också har en annan sammansättning än i Sverige. Men även här hemma kan det finnas stora variationer. De tester som SP Sitac granskar bygger på ett noga kontrollerat "testvatten", med neutralt pH-värde. Livsmedelsverket är den myndighet som ansvarar för gränsvärden för det kommunala vattnet, vattenverken utför mängder med tester för att säkerställa att livsmedels-verkets krav uppfylls.

För den som har en egen brunn är det dock en helt annan sak. I det fallet är det Socialstyrelsen som ansvarar för gränsvärden på vattnet, men ansvaret för att dessa gränsvärden uppfylls ligger på den enskilde fastighetsägaren.
– Vattnets kvalitet är faktiskt helt avgörande för blymängderna. Har du ett lågt pH-värde i vattnet så urlakas det automatiskt fler metaller. Och då är det ännu viktigare att vara noggrann med att skölja ur kranen ordentligt, säger Johan Åkesson.

En viktig utgångspunkt, för dig som har egen brunn och vill säkra din vattenkvalitet, är alltså att göra en analys av vattnet. Många kommunala vattenverk erbjuder den tjänsten, men annars finns det också privata aktörer man kan ta hjälp av.
– Man ska dock vara extremt noga med att följa labbets instruktioner om man ska låta göra en analys och till exempel använda de testflaskor man får därifrån. Temperaturen under transporten till labbet är viktig, så det bör finnas en möjlighet att få låna exempelvis en kylväska att ta flaskorna i. Man kan inte bara ta med sig vatten i en burk och be om en analys, säger Marcus Tillman.

"Vi ska kunna lita på produkterna"
Kontentan är alltså att det finns en uppenbar risk att vattnet i din kran hemma i köket innehåller mer bly än vad som är nyttigt. I alla fall kan det enligt det europeiska livsmedelsverket vara en hälsorisk för barn och foster – och samtidigt vet vi ju att det löpande har kommit nya, skärpta rön om vilka risker som finns. Så än är inte sista ordet sagt.

Å andra sidan verkar problemet vara lätt att lösa i praktiken; genom att spola ur kranen försvinner de stora och hälsovådliga blymängderna. Så finns det egentligen fog för att göra någon ändring av byggreglerna?

– Ja, det anser vi definitivt! När det europeiska livsmedelsverket EFSA har gått ut med dessa nya riktlinjer är det något som väger tungt. Då ska inte konsumenten behöva ta ansvar för att skydda sig – vi ska kunna lita på att de produkter vi köper inte har några sådana inbyggda risker, säger Bertil Jönsson på Boverket.

Bertil Jönsson, Boverket: "Extra viktigt att spola ur nya kranar"

Rådet är att i alla lägen spola ur vatten som har stått stilla i kranen. Det gäller inte minst för nyinköpta kranar, oavsett om de är godkända eller ej.
– När en kran är färdig i tillverkningen har en del av blyet "krupit utåt" och ligger längs utsidan. Det gör med andra ord att det lättare fälls ut och hamnar i dricksvattnet, berättar Bertil Jönsson på Boverket.
Därför är det extra viktigt att spola ur nya kranar ordentligt. Efter ett tag försvinner blyet på utsidan, men det finns fortfarande kvar i sådana mängder att det är viktigt att inte använda det vatten som stått stilla i kranen.
– Jag tycker inte att det är bra att de nya kranarna medför sådana risker. Det borde vara tillverkarnas ansvar att se till att de är ordentligt genomspolade innan de hamnar på butikshyllorna, anser Bertil Jönsson.

Berndt Larsson, Svensk Armaturindustri: "Tid för omställning krävs"

Branschföreningen Svensk armaturindustri, som samlar landets stora tillverkare av vvs-utrustning, hade invändningar när Boverket först lämnade ut sitt förslag om sänkta gränser på remiss.
– Det vi framför allt reagerade på var den korta övergångstiden, där vi skulle få ungefär ett år på oss att ställa om produktionen, säger Berndt Larsson, ordförande i Svensk armaturindustri.
Han understryker att företagen i branschen välkomnar att man ser över regelverket.
– Det ligger i linje med vår egen forskning och utveckling. Vi är givetvis måna om att se till att sänka alla ämnen som ska fasas ut i så snabb takt som det är möjligt.
Svensk armaturindustri anser att en period på två–tre år vore lagom som omställning om det kommer ett nytt förslag i linje med det gamla. Men de efterlyser också en översyn av dagens testmetoder.
– Det är en gammal metod, och vi tycker att det vore rimligt att få en europeisk – eller åtminstone nordisk – samsyn i de här frågorna.

Johan Smeds, Villaägarna: "Enklast för konsumenten vore en gemensam kvalitetsmärkning"

Johan Smeds, byggnadsteknisk expert på Villaägarna, säger så här om märkningen av blandare:– Som konsument har man idag fantastiska möjligheter att köpa produkter från andra länder via internet. Länderna har dock olika regler för material i kontakt med dricksvatten. Det kan därför skilja mellan vilka blyhalter som accepteras i rörkopplingar och blandare. Varje land har egna kravnivåer, egna metoder för att bestämma om ett material är säkert eller ej samt egna sätt att kvalitetsmärka produkter.– Vissa länder ställer hårda krav på de produkter som säljs, medan andra tillåter försäljning av i princip vad som helst. Det enklaste för konsumenten vore naturligtvis införandet av stränga europeiska krav med en gemensam kvalitetsmärkning på den europeiska marknaden. Alternativt bör vi se till att de nationella kraven snarast blir lika hårda i hela Europa så att alla kan lita lika mycket på produkterna på den europeiska marknaden och de etablerade nationella kvalitetsmärkena.
- Det är märkligt att i princip hela världens elektronikindustri har kunnat ändra produktionen från bly till blyfritt, medan blandar-tillverkare får fortsätta.

Tillägg: Farligt i vattnet

Det finns en del hälsovådligt som kan följa med vattnet genom kranen. Våra kommunala vattenverk arbetar med att se till att alla riskfaktorer hålls under gränsvärdena, men du som har egen brunn har själv ansvar för att kontrollera vattnets kvalitet.

Mikrobiologi
En del mikroorganismer kan göra oss sjuka. Förhöjda halter av koliforma bakterier och odlingsbara mikroorganismer kan tyda på att processen i vattenverket inte fungerar eller att brunnen har blivit förorenad med ytvatten.

Bly
Bly finns i luft, mark och vatten samt i de flesta livsmedel i låga halter.
Blyförgiftning ger diffusa symptom som trötthet och dålig aptit. Bly skadar de röda blodkropparna och det kan leda till blodbrist. Små barn och foster kan drabbas av störningar i nervsystemet.

Uran
Uran i dricksvatten kan påverka njurfunktionen.
Uran förekommer naturligt i Sveriges berggrund och bergborrade brunnar kan därför ha höga uranhalter. Även i brunnar anlagda i sand- och grusavlagringar kan det förekomma förhöjda uranhalter i vattnet. I dricksvatten från sjöar och vattendrag och i de flesta grävda brunnar är uranhalten låg.

Fluorid
Fluorid kan i låga doser ge risk för tandemaljfläckar(fluoros) och vid höga doser fluorid i benvävnad (osteofluoros).
Fluorid förekommer naturligt i berggrunden främst i metallerna flusspat, kryolit och apatit. Brunnar med höga fluoridhalter påträffas ofta inom områden där berggrunden är rik på flusspat (kalciumfluorid).

Bekämpningsmedel
En anledning till att man idag oftare återfinner låga halter av bekämpningsmedel är att analysmetoderna är känsligare idag än de var för till exempel tio år sedan.

Asbest
Hälsoriskerna med asbest i dricksvatten är, vad man vet idag, obefintliga eller mycket små och det finns inga planer på att införa gränsvärden. Före slutet av 1970-talet lades det ner en del dricksvattenledningar som bestod av cementrör med asbestfibrer. En del av de rör som lades ner har tjänat ut och tagits bort, men en del finns fortfarande kvar.

Exempel på märkning av produkter i kontakt med dricksvatten:

WRAS i Storbritannien
DVGW i Tyskland
SVGW i Schweiz
SINTEF i Norge
VA i Danmark
STF i Finland
NF i Frankrike
KIWA i Nederländerna
NSF i USA
I Sverige har vi den så kallade gaffelmärkningen för typgodkända kranar.