PixelImage

Grannar: Goda grannar som möts i grannbaren

Goda grannar är guld värt

God grannsämja höjer livskvaliteten. Medan bittra fejder om häckhöjder, ylande hundar och träd som skuggar uteplatsen förintar den i ett slag. Grannskap är ett uråldrigt fenomen där även ytliga kontakter visar sig rymma både djup och mening.

"Vi har grannbar varannan fredag. Har vi träd, buskar, med mera som berör eller stör grannen, så kommer vi överens om lämpliga lösningar", skrev Anneli Gutenberg i Vallentuna när hon besvarade en enkät som Villaägarna lät 1 000 husägare över hela landet besvara.

Opretentiös mötesform

Anneli Gutenberg och hennes man har bott på villagatan sedan tidigt 1990-tal. De var unga när de köpte huset, strax under 30, och har med åren lockat flera av sina egna vänner till området. Grannbaren var emellertid inte deras initiativ, utan en grannes. Rutinen är alltså att ses varannan fredag, enligt ett roterande schema. Bjudningen ska vara helt opretentiös. Enklast möjliga – cider, öl, vin och lite snacks – är budet. Barnen får då oftast stanna hemma. Dörrklockan ringer klockan 19 och tidsgränsen är satt till en timme.

– Men det klarar vi aldrig av att hålla. Ett par timmar brukar det bli, säger ­Anneli Gutenberg.

Grannbaren har snurrat i tre år vid det här laget. Fem hus medverkar. Plus ibland även ett före detta grannpar som vill hålla kontakten trots att de flyttat. Därutöver har man till vardags goda relationer i kvarteret, hjälps åt med posten och nedtagning av träd, passar varandras husdjur och annat över tomtgränserna.

Vanligt att hålla distans

Gänget i Vallentuna är inte typiskt. De flesta har betydligt mindre kontakt än så med sina grannar. Skälen är flera till att man vill upprätthålla viss distans, menar Cecilia Henning, docent i socialt arbete vid Hälsohögskolan i Jönköping.

– Det är vanligt att man håller tillbaka när det gäller grannar. Man vill ha en artig och trevlig kontakt. Men man vill kunna välja när den ska äga rum, man vill inte riskera att behöva umgås hela tiden.

Främmande åsikter oroar

Även en oro för att grannen, vid närmare bekantskap, ska visa sig ha åsikter man ogillar spelar in enligt Cecilia Henning.

– Och så är man rädd att det ska uppstå konflikter som man sedan inte kommer ur, eftersom man ju har varandra så nära. Det känns obehagligt och osäkert, det vill man gärna undvika.

Trygghet är ett återkommande ord i de berättelser om grannskap som Cecilia Henning har stött på i sin forskning. Det räcker att man ser att folk ler, och hälsar, för att tryggheten ska infinna sig.

Text: Jenny Damberg