PixelImage

Skadedjur: Här är trädgårdens värsta fiender

Skadedjur: Här är trädgårdens värsta fiender

Vilda djur kan vända upp och ner på en trädgård över en natt. Eller äta upp växtligheten inom loppet av några timmar. De vanligaste marodörerna är mördarsniglar och rådjur. Vad kan du göra?

Illustration med bild på bland annat hus, skator, sniglar, rådjur, möss och myror

Problemen finns över hela landet och orsakar omfattande skador och ibland också stora kostnader. Det kan komma som en chock att försäkringsbolagen ofta ger kalla handen, också för den som har tilläggsförsäkringar.

Villaägarna har gjort en stor enkät som besvarats av totalt 4 204 personer. Av dem uppgav 3 931 personer att de har problem med skadedjur i trädgården i mer eller mindre stor omfattning.

Läs: 12 tips mot mördarsniglar

Dessa husägare har också fått ange om problemet är stort eller litet. Antalet djurarter som invaderar trädgårdar är stort. Mördarsniglar och rådjur är de värsta plågorna att döma av enkätsvaren. Men efter dem kommer en provkarta av insekter, däggdjur och fåglar av alla slag. Somliga äter upp grödorna medan andra förstör marken där grödorna växer.

Petter Hegnelius vet. Varje år invaderas tomten av sniglar. Tomten blir helt täckt av en klibbig sörja. Det kan handla om tusentals exemplar, varje timme, om det är regnigt.

– De äter precis allt, utom gräs. Det enda vi kan göra är att plocka dem. Vi börjar faktiskt tänka på att flytta, säger Petter Hegnelius.

Han och hustrun Cecilia bor i Älmhult i en vit tegelvilla från 1960-talet. Tomten gränsar på två sidor mot asfalterad väg och på tredje sidan är det skog. Familjen bor på en liten höjd med en granne på fjärde sidan, de är första villan på gatan.

– När vi flyttade in för sju år sedan fanns inte en enda snigel. De första dök upp för fyra år sedan, då kunde vi plocka dem utan problem.

Tomten är på 1500 kvadratmeter med en häck och lite träd. Fruktträd finns också och en odlingsplätt på ena kortsidan. Resten består av en mycket stor gräsmatta. Den extrema snigelinvasionen började för två år sedan för att 2015 fullständigt explodera.

– Från en dag till en annan kläcks tiotusentals. Och varje snigel lägger 400 ägg. Kläckningen tar fyra veckor, berättar Petter Hegnelius.

Petter Hegnelius i sin trädgård

Petter Hegnelius plockade 1 200 sniglar på en timme. Foto: Henrik Nordell.

Petter suckar och säger att det är bara att plocka, plocka, plocka. Han kom upp i 1200 bara på någon timme, ja det räcker inte med 5 000 på ett dygn, tror han. När den värsta perioden var över handlade det sedan om 600–700 sniglar om dagen under sommarsäsongen 2015.

– De äter allt i odlingslådorna och det går inte att skydda sig på något sätt. Det enda som kan hålla dem borta är vägsalt. Järnsulfat är verkningslöst, och jag har även försökt med koppartråd som alla säger funkar. Men inte här.

Robotgräsklippare är ett alternativ för många snigelinvaderade. Det är elslingorna som stoppar sniglarna. Men familjen Hegnelius har hund och kan inte ha robotgräsklippare.

– Min fru säger att om det blir likadant i år slutar vi odla, det tar så mycket energi att varje morgon upptäcka att allt är uppätet.

Kommunen hjälper inte till

Petter anser att kommunen måste göra något. Han säger att det finns bekämpningsmedel som är godkända i Sverige.

– Jag vet att i Tyskland brukar man spruta längs cykelbanor och då begränsar man sniglarna. Det är oftast ytterområdena som drabbas.

Men enligt Petter är kommunen inte intresserad eftersom det inte är tillräckligt många drabbade.

– Tanken att flytta har slagit oss, min fru ser inte fram emot våren längre.

Det finns dock några knep för att åtminstone hålla nere mängden sniglar. Ted von Proschwitz är filosofie doktor och förste museiintendent vid Naturhistoriska museet i Göteborg. Som snigelexpert har han följt mördarsniglarnas framfart i många år och konstaterar att de är här för att stanna.

Mycket regn = många sniglar

Han säger att om det blir ett snigelår eller inte beror på vädret. Mycket regn ger många sniglar.

– Det är nästan omöjligt att skatta hur många det handlar om. Men mellan 1 000 och 5 000 iakttagna sniglar på ett dygn är inte ovanligt ett snigelår, som förra året.

Ted von Proschwitz berättar att den spanska skogssnigeln, som är namnet på den art vi kallar "mördarsniglar", kom till Sverige redan på 1970-talet. Den kom hit huvudsakligen via jord som satt på växter vi importerade och som såldes i handelsträdgårdar och i butiker.

– Den etablerar blixtsnabbt nya populationer eftersom den är tvåkönad och har förmåga till självbefruktning. Idag är man betydligt mer uppmärksam men då insåg man inte vidden av spridningen. Vi har dem över hela landet, ända upp till Östersund och Vilhelmina.

Människor bra för sniglarna

Allra värst är det där det finns mat för sniglarna, alltså där det finns mycket människor och där det finns odlingar. Sniglarna sprids också lätt vid anläggningsarbeten i marken, när det byggs vägar och nya bostadsområden.

SnigelMånga förtvivlade villaägare är arga på kommunerna, som man menar gör för lite – de borde exempelvis angripa sniglarna med mer verksamma medel som det krävs specialtillstånd för.

Men Ted von Proschwitz menar att det nog är för sent. Kommunerna skulle ha tagit tag i detta på 1980- och 90-talen, innan spridningen exploderade i en omfattning ingen hade trott.

– En anledning till den stora spridningen var att en del kommuner ordnade med stora allmänna komposter som var enorma snigelhärdar. Jag hoppas att de inte finns kvar.

Om man komposterar ska man använda en sluten varmkompost, för där är temperaturen för hög. Då överlever inte sniglarna. En öppen kompost, egen eller grannens, är däremot som gjord för snigelinvasion.

Tidigare trodde forskarna att en kall vinter tog död på sniglarna som övervintrar som ungdjur i marken. Men de har anpassat sig till klimatet och kommer upp till markytan på våren när det blir varmt, oavsett hur kallt det har varit på vintern.

– Mycket regn i maj är den viktigaste gynnsamma faktorn från snigelns synvinkel, mycket regn ger ökad överlevnad och många sniglar. Fortsätter det sedan med regn hela sommaren, ja då fortsätter det, konstaterar Ted von Proschwitz.

Plocka sniglar direkt - och klipp itu

Han rekommenderar att omedelbart sätta igång att plocka och döda sniglarna så fort de dyker upp. Det bästa sättet är att klippa itu dem, nedanför huvudet. Den blödiga kan skålla dem, vilket också orsakar omedelbar död.

Samtidigt ska man vara ute tidigt med snigelgift. De som är godkända innehåller järnsulfat. Nackdelen är att de också dödar trädgårdssnäckor och vanliga sniglar. Det finns också betydligt farligare gifter, men de får bara användas av yrkesodlare efter tillstånd från länsstyrelsen.

För att förhindra ytterligare snigeltillskott ska man alltid skölja rotsystemet när man flyttar växter, för att få bort ägg och snigelungar. Köper man jord ska det vara i slutna plastsäckar. Är jorden torr minskar också risken. Det finns också effektiva parasitmaskar som i så fall ska sättas in tidigt men de fungerar bara på unga sniglar, som kommer på våren.

– Man bör kombinera flera bekämpningsmetoder. Jag tror inte det kommer en universalmetod.

RådjurUtöver mördarsniglarna är det rådjur som oftast ger villaägare huvudvärk. "Rådjuren äter upp i princip hela trädgården för oss och våra grannar. Vi har gett upp att ha fina blommor och grönsaker medan grannar kämpar på med nät överallt, både på permanenta planteringar och på krukor", skriver en kvinna i Villaägarnas stora enkät. Hon tror att mängden rådjur delvis beror på att det finns boende i området som matar rådjuren.

Den som har problem med vilt i sin trädgård eller runt huset ska kontakta kommunens viltvårdare eller skyddsjägare. Varje kommun har sina bestämmelser men länsstyrelserna har det övergripande ansvaret regionalt. Det är förbjudet att skjuta själv i tättbebyggt område, även för den som har jaktlicens.

Viltvårdare och räddare i nöden

Jan Lund är viltvårdare i Karlskoga kommun och han är räddaren i nöden när stor- och småvilt vänder upp och ner på kommunens trädgårdar. Eller äter upp allt som finns i dem. Eftersom Karlskoga till ytan är en stor kommun med mycket grönområden är stan rena smörgåsbordet för många av skogens djur som ratar lantluften för att istället ta sig an villaägarnas tomter.

– Min uppgift är att skjuta vilt som ställer till med problem, säger Jan Lund, som har varit viltvårdare i kommunen de senaste fem åren. Många kommuner har ingen egen viltvårdare och Jan tror att han nog är ganska ensam om att ha jour dygnet runt för allmänheten. Hans mobilnummer står till och med på Karlskogas hemsida.

Så vad är det för uppdrag som ramlar in?

– Just nu har jag precis skjutit en sju–åtta vildsvin som varit och förstört gräsmattan på en fastighet. Vildsvinen har blivit ett jätteproblem de senaste sju–åtta åren. De är många och det beror sannolikt på att jägarna matar dem för att vildsvinen är attraktiva byten vid jakt, säger Jan Lund.

Nolltolerans mot vildsvin

Karlskoga har nolltolerans vad gäller vildsvin i tättbebyggt område och Jan Lund skjuter så många som möjligt. Han har gjort i ordning matplatser i utkanter-na av kommunen för att bromsa djuren innan de når villatomterna i stan.

– Sedan skjuter jag dem där. Vildsvinen ställer till med stor skada, de kan förstöra en stor villaträdgård på en enda natt, berättar han.

Rådjur är däremot inte ett lika stort problem längre här i Karlskoga. Det beror på att kommunen har en avskjutningsplan för att hålla stammen nere, och det tycker Jan Lund fungerar bra.

Dovhjortar är i så fall ett större och mer udda bekymmer, anser han, och hjortar nämns också i Villaägarnas enkätsvar. Att det finns gott om detta vilt i trakterna runt Karlskoga beror på stans historik som hemvist för sprängindustrin, som orsakade många olyckor. Då utsågs dovhjorten som "skyddshelgon" och de levde i ett hägn. Idag kan de vara svåra att bli av med för en villaägare.

– De spred sig utanför hägnet och nu har vi flera hundra i stan. De kan äta upp en hel tujahäck på en natt om det vill sig illa. Dovhjortarna kan dyka upp en 15–20 stycken på en gång och då går det fort.

Idag har kommunen en avskjutningsplan också för dovhjort, men problemet upplevs ändå som stort av många eftersom hjortarna gärna blir bofasta i ett område.

– Men de är inte aggressiva, till skillnad mot älg, som vi också får påhälsningar av. De jagar ibland folk, och en dam har blivit sparkad av en älg.

Grävlingen flyttar in under huset...

En mer ovanlig gäst i Karlskoga i villaträdgårdarna är grävlingen som utgör 25–30 fall om året. Grävlingen flyttar gärna in under hus med torpargrund eller under en altan och där kan de ställa till med stor skada genom att de kan förstöra isolering till rör samt att jord kan täppa till mot ventiler.

Mats Leander tillhör dem som har drabbats av grävlingar. Han har ett hus med naturtomt på en ö i Värmdö kommun utanför Stockholm och där har grävlingar sin boplats under Mats hus sedan flera år.

– Viltvårdaren i kommunen lånade ut en fälla till mig. Den gillrade jag med honungssmörgås men jag har inte lyckats lura in någon. Nu har jag köpt en egen grävlingfälla. Den kostade 2 000 kronor och jag hoppas kunna fånga grävlingen innan den får ungar i sommar, säger Mats Leander.

Han har flera gånger försökt täppa till ingången och gjuta igen med betong. Men grävlingen tog sig istället ut och in genom ett nytt hål. Tre gånger har proceduren upprepats, men grävlingen är kvar.

– Jag har kontaktat både mitt försäkringsbolag och Anticimex där jag har tilläggsförsäkring, men den täcker inte grävling om den inte har tagit sig inomhus, säger Mats Leander som är orolig för att djuren ska kunna orsaka skador på el- och avloppsledningar.

Nätstängsel mot grävling

Viltvårdaren Jan Lund har ett tips till Mats Leander och andra drabbade:

– Det enda som hjälper är att sätta fast nät, exempelvis Gunnebostängsel, vid fasaden och sedan dra det på en halv meters bredd plant mot marken runt hela huset. Grävlingen klarar inte att kliva över nätet.

Om grävling väl etablerat sig, ibland med ungar, rycker Jan Lund ut med en fälla. Den gillras med ägg, plommon eller honung, alltid under jaktsäsongen efter den 1 augusti.

– Sedan skjuter jag dem på plats.

Att grävling har blivit ett vanligt problem idag beror enligt Jan Lund på att den inte utgör ett attraktivt jaktbyte som förr, då människan jagade dem både för skinn och för fett. Och nu gillar de villaträdgårdar där de smidigt kan äta under exempelvis ett fågelbord eller så mumsar de i sig av fallfrukt.

– Man kan få bort grävling tillfälligt genom att preparera med stark parfym, som de avskyr, råder Jan Lund.

Han fattar själv beslut om när och var han ska ingripa, och grundregeln är att vilt som ställer till problem skjuter han. Handlar det om tättbebyggt område måste husägaren själv avstå från att ta fram bössan, även om hen skulle ha jaktlicens.

SkataMen det finns en kategori vilt som går fri från Jan Lunds skott och det är fåglar. Inte ens om kajor och måsar ställer till ett helsike för villaägaren rycker han ut.

– Folk hör av sig men vi skjuter inte. För att slippa kajor kan villaägaren själv lägga nät över skorstenen. När måsarna bygger bo på taket får man riva bort det.

Hjälper inte det får man gå upp på taket och picka hål på äggen. För det är när ungarna är kläckta som fåglarna blir aggressiva och kan göra attacker som känns väldigt otäcka även om de sällan eller aldrig går till fysiskt anfall.

– Man ska ha en käpp med en tygtrasa i ena änden och hålla den rakt upp ovanför huvudet, och vifta. Fågeln uppfattar att den högsta punkten är fienden och siktar inte längre ner, tipsar Jan Lund.

När det gäller insekter är mygg och myror de vanligaste fridstörarna. Mygg är ett större problem för människan än för trädgården och kan vara svår att komma åt eftersom den oftast samlas där det finns fuktig mark eller vattensamlingar. Handlar det om den aggressiva stickmyggan, som kan omöjliggöra all utevistelse, måste problemet lösas via myndigheterna, som kan ta till besprutning.

Myrorna går till attack

Också myror kan det vara svårt att bli av med. Yvonne Varglind, som bor i ett hus med naturtomt i Gnesta i Sörmland, är drabbad av tre olika sorters myror. Värst är de så kallade faraomyrorna, en liten gulaktig best som är mycket svår att bli av med.

– När man stör deras bon så attackerar de och bits. Bettet gör allvarligt ont och det blir ett märke större än myggbett. Det kliar och gör ont i mer än två dagar. De bosätter sig under trädgårdsplattor och stenar, berättar Yvonne.

Hon har provat med Myrr, som inte hjälper, och även något tyskt märke med droppar i dosa där myrorna ska krypa in och äta och bli förgiftade.

– Inget hjälper mot dessa läskiga små rackare. De är gärna kring rotsystem så när man drar upp ogräs så attackerar de.

På Yvonnes tomt finns också rödmyror som är lika envisa och som också bits. De är vanliga och lever ofta ute vid gran- och tallskog och ibland flyttar de in i väggarna på gamla hus och förstör träet. På dem fungerar vanligt Myrr, enligt Yvonne.

Svartmyra är annars den vanligaste myran i Sverige och även den finns hos Yvonne Varglind. Den gör inte någon egentlig skada på växtligheten, men kan bli besvärlig när samhället finns under plattorna på exempelvis altanen eller uteplatsen. Då kan plattorna bli instabila genom att myrorna flyttar undan sanden som plattorna vilar på.

Sanering mot myror

Blir problemet stort och man misslyckas med att få bort myrsamhället med de myrmedel man kan köpa i handeln kan villaförsäkringen eller en direktförsäkring hos ett saneringsföretag täcka en sanering.

– Då ska myrsamhället finnas i anslutning till huset. Vi ersätter dock inte eventuella skador, som instabila plattor. Däremot har vi bekämpningsmedel som har en annan klassning och som privatpersoner inte kan köpa i butikerna, säger biologen Jan Jungerstam på saneringsföretaget Anticimex.

Det viktiga vid myrbekämpning är att lokalisera doftspåren som myrorna gör när de lämnar sitt bo på väg mot mat, som kan bestå av saftfläckar, smulor och matrester i uterum, på terrasser eller i trädgården. Just dessa doftspår är anledningen till att det snabbt kan bli rena myrinvasionen. De första myrornas grannar följer helt enkelt doftspåren. Och doftspåren leder till samhället, där också drottningen finns. Och när drottningen är död, då dör samhället.

– Allra viktigast är att hålla rent från allt som kan locka myrorna, annars är risken stor att de snabbt hittar in i huset, säger Jan Jungerstam.

MusMen oavsett vilka djur som ställer till med elände i en villaträdgård är det viktigt att skaffa ett så bra försäkringsskydd som möjligt. Villaägaren har varit i kontakt med fyra olika försäkringsbolag och frågat om de ersätter en uppgrävd eller uppäten trädgård.
Två av bolagen ersätter aldrig sådana skador, inte ens om man har tecknat en utökad försäkring för byggnad och tomt. Ett bolag bedömer från fall till fall, men bara om kunden har en drulleförsäkring som ersätter för "plötslig och oförutsedd skada". Det fjärde bolaget ger alltid ersättning om kunden har den mest heltäckande villaförsäkringen.

Text: Marianne Hühne von Seth
Illustration: Kristian Ingers