Det har gått fem år sen rådet för evidensbaserad miljöanalys uppdrog det statliga forskningsrådet Formas att göra en systematisk forskningssammanställning om markretention av fosfor från enskilda avlopp. Under de här fem åren har en rad bostadsministrar hänvisat till uppdraget varje gång frågan om markens förmåga att ta upp eller kvardröja fosfor kommit upp. Den 3 april publicerades till slut den systematiska kartläggningen i tidskriften Environmental Evidence. Vad blev då slutsatsen från den femåriga utredningen?
Formas drar slutsatsen att inget går att veta.
Är enskilda avlopp ett miljöproblem?
De hittar inte studier som över årtionden täcker markstudier från utsläppspunkt till vattenrecipient. De få tillgängliga studierna är för korta, svaga, ospecifika och svarar inte mot komplexiteten som naturliga situationer utanför labbet bjuder.
Formas kan alltså inte erbjuda politiken eller kommunala miljöinspektörer någon vägledning om markens förmåga att fördröja och ta upp fosfor är något att beakta när de överväger enskilda avlopps påverkan på närliggande vattenförekomster.
Med detta icke-besked är risken överhängande att beslutsfattare tar Försiktighetsprincipen i handen och fortsätter en sträng eller oförutsägbar miljötillsyn. Naturvärden beaktas men, om Formas konstaterar, vet vi inte om naturvärden värnas genom miljötillsynen eller om åtgärder bokstavligen bara är ”pengar ner i toaletten”.
Enligt 2 kap 7 § Miljöbalken ska myndigheters krav vara rimliga sett till avvägningen mellan kostnad och nytta. Mängden fosfor som avges från ett hushåll är mycket liten. När ett enskilt avlopp vid en sommarstuga idag beläggs med förbud enbart för att anläggningen anses för gammal går detta perspektiv förlorat.
Idag tas ingen hänsyn till hushållens förmåga att hantera de ekonomiska följderna av att behöva byta ut sina avloppsanläggningar.
Den aspekt som den försiktighetsprincipiella miljötillsynen inte beaktar är den socioekonomiska. Hur enskilda hushållsekonomier drabbas av att behöva byta ut sin utdömda avloppsanläggning. Idag tas ingen hänsyn till hushållets förmåga att hantera de ekonomiska följderna. Det står i kontrast mot till exempel vårt grannland Finland där hög ålder hos anläggningsinnehavaren beaktas. Eller civilförsvarsaspekten av att en decentraliserad avloppstruktur demonteras.
Socioekonomisk hänsyn bör tas
Bortom den noggranna metodologi som Formas visar upp är det svårt att inte se ut över vår landsbygd och fundera över hur den sett ut genom åren. För 150 år sedan bodde de flesta i befolkningen här. Familjer med stora barnaskaror och fän i mängder trängdes i stugor med betydligt sämre avloppsförutsättningar än idag. Idag går det enligt SCB 2,2 personer på ett hushåll.
I en överväldigande del av landet har vi idag oligotrofa vatten - de är näringsfattiga vatten och mår därför inte bra. För vatten där näringsmängden är för stor behöver man inte bli överraskad över att finna en stor angränsande djurbesättning eller ännu vanligare - en kommunal avloppsanläggning som breddar regelbundet.
När miljöministern nu kommenterar reduktionsplikten är en återkommande talepunkt att folk röstat på partier som vill sänka bränslepriserna, hon har fått en ny verklighet att ta hänsyn till.
Det finns stor anledning att låta verkligheten också göra sig påmind när enskilda avlopp ska värderas, och att socioekonomisk hänsyn vägs in tydligt i bedömningen.
Jonathan Lindgren, Expert på kommunala tjänster, Villaägarnas Riksförbund
