Tomtstorlek spelar en oproportionerligt stor roll i bedömningen av kostnaden för anslutning till vatten och avlopp (VA).
Praxis bör därför ändras för hur anslutningskostnaden ska bestämmas och den bör avgränsas till att utgå från kommunens faktiska utgifter för rördragningen.
Tvingas betala 100 000 kronor mer – helt i onödan
I ett aktuellt fall i Gävle får en av våra medlemmar betala en förhöjd anslutningsavgift som närmar sig 100 000 kronor mer än grannarnas. I den ekvation som används för att beräkna avgiften gör fastighetsägarens större tomt att denne beläggs med den högre avgiften.
Tomtstorlekens betydelse motiveras utifrån Svensk Vattens basförslag till VA-taxa, där avgiftsskyldigheten fördelas mellan VA-kollektivets ingående fastigheter efter deras tomtyta.
En större tomt innebär en längre ledningsdragning och det skulle kunna motivera tomtstorlekens betydelse i ekvationen. Men när ledningsdragningen på tomten utförs och betalas av fastighetsägaren – som i detta fall – förloras sambandet.
Rördragning på tomten betalas redan av husägaren
Avståndet till tomten från kommunens anslutningspunkt är mycket kort, vilket egentligen gör kommunens kostnader betydligt mindre än för andra tomter. För fastighetsägaren med stor tomt innebär sedan det egna arbetet med rörläggning en kostnad han redan har betalat kommunen en förhöjd avgift för – utan att kommunen har haft några extra kostnader.
En större tomtstorlek anses också kunna föranleda en större nytta av VA-anläggningen. Någon sådan nytta är dock svår att skönja när marken på tomten i det aktuella fallet inte får bebyggas. Att huset har en modest storlek på 130 kvm kvadratmeter och endast bebos av en person tas inte heller med i bedömningen.
Villaägarna kräver rationell och rättvis prisättning
En anslutningsavgift ska vara självfinansierande och andelsuppdelningen vara proportionerlig. Att döma av antalet rättsfall som följer i spåren av denna uppdelning finns skäl att revidera nuvarande bedömningsgrunder hos Svensk Vatten – och för Gävle kommun att göra ett omtag i sin bedömning.
Det är svårt att skaka av sig känslan av att en högre avgift på grund av en större tomt motiveras med att det ”inte drabbar någon fattig”. Något som förstås är helt irrelevant.
Förslagsvis bör konstaterad kostnad för rördragningen som ska finansieras ha den största betydelsen i fördelningen av andelskostnaden för en anslutningsavgift. Där är sträckan för rördragning fram till tomten rationell och rättvis som parameter och bör utgöra huvudskälet till fördelningen av avgiften. Risken är annars att kostnadsfördelningen blir orimlig och bryter mot likställighetsprincipen mellan kommuninvånare.
