Det pågår en omfattande förtätning av befintliga villaområden i Stockholmsområdet där småhus rivs för att ge plats åt mindre bostadsrättsföreningar och flerbostadshus. Det väcker ofta kraftiga reaktioner bland dem som bor i området.
Det är naturligt. Man värdesätter inte bara det egna huset utan även bostadsområdet som sådant. Därför är det naturligt att man reagerar när man ser att områdets karaktär förändras.
Gamla detaljplaner möjliggör förtätning av villaområden
En förklaring till att den här typen av förtätning kan ske är att det i många områden finns gamla detaljplaner med stora byggrätter. De gäller fortfarande, men de kan vara otydliga. Tidigare innehöll tomträttsavtalen regler som gjorde att kommunen kunde begränsa antalet lägenheter, men i takt med att tomträtterna har friköpts har den möjligheten upphört eftersom de villkor som fanns i upplåtelserna inte framgår i planen.
Men det betyder inte att det är fritt fram ändå. Det slog Högsta domstolen fast i en prejudicerande dom i fjol.
En detaljplan består av en plankarta och planbestämmelser. Dessutom ska det finnas en planbeskrivning som bland annat beskriver syftet med planen. Planbeskrivningen är inte rättsligt bindande, men den är ett viktigt underlag för att tolka planen.
Nuförtiden finns kommunernas detaljplaner på nätet, men däremot är det lite si och så med äldre planhandlingar.
I december 2022 avslog Högsta domstolen en ansökan om bygglov för tvåbostadshus på tre fastigheter i Huddinge. HD skriver rakt ut i domen att det måste anses ligga i lagstiftningen att det som anges i planbeskrivningen ska väga tungt när man tolkar en oklar planbestämmelse; detta på grund av den betydelse planbeskrivningen har för den kommunala beslutsprocessen. I det specifika fallet använde HD planbeskrivningen för att tolka en stadsplan från 1968. HD kom då fram till att det bara får byggas enbostadshus och inte tvåbostadshus i området.
Nuförtiden finns kommunernas detaljplaner på nätet, men däremot är det lite si och så med äldre planhandlingar. I Mälarhöjden fick grannarna till exempel ta sig till Stadsarkivet för att rota fram en gammal planhandling från 1930-talet som beskriver intentionen med planen. Det gjorde de med ambitionen att förhindra att en vacker 1920-talsvilla i området skulle rivas för att ge plats för flerbostadshus och parkeringsplatser.
Måste vara enkelt att ta del av planhandlingarna
Det är inte rimligt att husägare och grannar ska behöva ta sig ned i arkiven och leta upp gamla planhandlingar för att kunna avgöra vad som får och inte får byggas. Det handlar inte bara om att motverka ovarsam förtätning. Det måste också vara möjligt för en fastighetsägare att utveckla sin fastighet, men det bör ske på ett varsamt sätt och harmoniera med övrig bebyggelse i området. Även ur den aspekten är det viktigt att alla planhandlingar är tillgängliga.
Framför allt är det centralt för kommunpolitiker att kunna tolka planen när de fattar beslut om bygglov. För att det ska finnas ett fullständigt beslutsunderlag behöver även äldre planhandlingar digitaliseras. Det arbetet måste kommunerna prioritera.
