Tomträtt infördes under tidigt 1900-tal för att familjer med normala inkomster skulle kunna bygga ett eget hem utan att behöva köpa marken.
Idag är tomträtt otryggt och systemet dåligt anpassat till dagens bostadsmarknad. Drygt 40 000 småhusägare bor med tomträtt och det upplåts i princip inga nya tomträtter för småhus.
Huvudproblemet är den hyra som husägaren betalar till kommunen
Den är kopplad till markvärdeutvecklingen. Hyran kan därför höjas med tiotusentals kronor per år över en natt, vilket lätt kan ställa hushållsekonomin på ända.
Marktaxeringsvärdena, som kommunerna i praktiken sätter hyran med, har ökat kraftigt under 2000-talet. Med den prisutveckling som skett på senare år kommer nya familjer att drabbas framöver. De får betala för bostadsbristen genom höjda hyror.
Vi möts ibland av åsikten att det är husägarens ansvar att hålla reda på hur systemet fungerar och planera för det. Vår erfarenhet är att varken husägare, kommunpolitiker eller mäklare har kunnat förutse markvärdeutvecklingen utan blivit tagna på sängen. Men i slutändan är det husägaren som sitter med Svarte Petter.
Ett system där hyrorna bygger på markvärdeutvecklingen får lätt orimliga konsekvenser och kräver någon form av broms. Så var det med fastighetsskatten som fick ett tak. Men för tomträttshyran finns inget tak.
Man kan också jämföra med hyresrätt
Hyr man en hyresrätt av kommunen skyddar lagen, men bor man med tomträtt är man utlämnad åt kommunen och kommunerna hanterar tomträtterna olika. Ju färre tomträtter det finns i en kommun, desto svårare är det för tomträttshavarna att påverka sina kommunpolitiker.
Här krävs lagstiftning. En statlig utredning föreslog ett tak för hyrorna. Betänkandet kom 2012 och kan behöva justeras eftersom det har några år på nacken. Taket behöver också kompletteras med en broms, men löser annars väsentligen problemet. Förslaget innebär även att hyrorna indexeras och ändras varje år, vilket är rimligt om taket införs.
Husägarens alternativ för att komma ifrån hyreshöjningen är att friköpa marken, men alla har inte den möjligheten.
För det första är det en prisfråga. Det finns en villfarelse om att villaägare kan friköpa marken för 50 procent av marktaxeringsvärdet. Friköpspriset 50 procent gäller på vissa håll, men inte generellt. Procentsatsen ligger ofta högre. Det finns kommuner som säljer marken för mer än fulla marktaxeringsvärdet. Däremot är 50 procent ett rimligt pris eftersom marknadsvärdet för en tomträtt är lägre. Det priset har också stått sig i domstol flera gånger.
För det andra sätter bankerna käppar i hjulet. I kölvattnet av tuffare låneregler har det blivit allt vanligare att bankerna inte lånar ut till friköp. Då kan husägaren inte köpa loss marken för att undgå hyreshöjningen hur gärna han eller hon än skulle vilja göra det.
Det är alltid hushåll med mindre marginaler som kommer i kläm
Klarar de inte hyreshöjningen och kan inte köpa sig fria tvingas de flytta. Om tomträtt ska kunna bli attraktivt igen så måste det vara tryggt över tid. Då krävs lagändring.
