Fastighetsägare ska kunna tvingas betala en avgift för att finansiera trygghetsarbetet i området. Det föreslår en statlig utredning med stöd i Tidöavtalet. Villaägarna är positiva till grannsamverkan som sker frivilligt, men förslaget är i praktiken en ny fastighetsskatt på trygghetsskapande åtgärder.
Om förslaget blir verklighet kommer det även kunna beröra småhusägare. Vilka fastighetsägare som omfattas beror på hur man avgränsar området. I kommuner som har problem med otrygghet och ansträngd ekonomi kan det vara frestande att låta husägarna vara med och betala avgifter, utöver kommunalskatten.
Oklart vad det innebär
Områdessamverkan, som det kallas, kan handla om att anlita ordningsvakter, samverka med polisen eller öka synligheten genom beskärning av buskage. Det kan också vara trygghetsvandringar där otrygghetsskapande platser identifieras och en plan för åtgärdande upprättas, förbättrad belysning eller evenemang där grannar får möjlighet att umgås och lära känna varandra. Exakt vad som behövs får anpassas efter områdets behov.
Obligatoriska avgifter ska kunna införas på två sätt. Det ena bygger på att fastighetsägarna tar initiativ och bildar en förening. Det andra att kommunen inför en kommunal avgift.
Ett fastighetsägarinitiativ tas genom att minst tre fastighetsägare bildar en förening och vänder sig till kommunen för beslut. I ansökan ska det framgå vilket område och vilka fastighetsägare ansökan gäller. Om det bara finns en villa i området ska ägaren kunna undantas, annars är huvudregeln att alla fastighetsägare i området ska vara med och betala.
Alla fastighetsägare i området ska tvingas vara med i föreningen och kostnaderna för trygghetsskapande åtgärder i området ska fördelas efter andelstal (som för samfälligheter). En husägare som har sålt huset kan gå ur föreningen och slippa avgiften först när kommunen godkänt det. Föreningen ska normalt inte kunna läggas ner förrän efter fem år. När det sker måste kommunen godkänna att fastighetsägarna inte ska behöva betala avgift längre.
Det här är fel väg att gå.
Brottsbekämpning är statens ansvar
Samhällskontraktet bygger på att brottsbekämpningen och tryggheten i samhället är statens och i viss mån kommunernas ansvar. Finansieringen ska därför ske via skattsedeln.
Regeringen och utredaren anser att det är orättvist att alla fastighetsägare i området inte medverkar frivilligt. Villaägarna anser tvärtom att det är orättvist att den som äger ett småhus i ett otryggt område både ska betala skatt (precis som alla andra) och dessutom en avgift för öka tryggheten i området. Lösningen är skattefinansiering; då måste alla vara med och betala.
Det finns en parallell till systemet med gatukostnader, där fastighetsägarna i ett avgränsat område tvingas finansiera nya och upprustade kommunala gator samtidigt som de betalar kommunalskatt precis som övriga kommunmedborgare. I båda fallen handlar det om att vältra över kostnader för en gemensam nytta på en mindre grupp fastighetsägare.
Villaägarnas bedömning är att förslaget kommer att möta stark kritik och kraftigt motstånd från de husägare som berörs. Det är troligt att privatpersoner kommer att reagera negativt på ett helt annat sätt än kommersiella fastighetsägare eftersom den egna plånboken påverkas. Sannolikt kommer kritiken också att vara hård mot att tvingas in i en förening som man inte vill vara med i. Att dessutom kalla det för samverkan kan uppfattas som provocerande.
Områdessamverkan kan bli en jobbig fråga i kommunerna, både för politiker och tjänstemän. Återigen en parallell till gatukostnader, det är bara ett fåtal kommuner som tar ut gatukostnader eftersom gatukostnader ofta möts av kraftiga protester.
Grannsamverkan på frivillig basis bäst
Däremot är Villaägarna förstås positiva till grannsamverkan som sker frivilligt. Grannsamverkan och goda kontakter mellan grannar gör bostadsområden tryggare. Villaägarna uppmuntrar därför föreningar och medlemmar att samverka med sina grannar för att skapa trygghet och motverka brott, men engagemang går inte att lagstifta fram. Goda grannkontakter har också andra fördelar; det skapar sammanhållning i området, men det bygger på frivillighet.
När originalkonceptet Grannsamverkan infördes i Sverige 1985 var det på initiativ från Linköpings Villaägareförening. Villaägarnas Riksförbund ingår även i Samverkan mot brott, en organisation som står bakom detta originalkoncept och där Polisen, Sveriges Kommuner och Regioner, Stöldskyddsföreningen med flera aktörer tillsammans arbetar för att skapa ett tryggare boende.
Sådan grannsamverkan sker i samarbete med lokal polis och är en effektiv metod att minska vardagsbrottsligheten. Enligt en utvärdering av Malmö Högskola minskar inbrottsrisken med i snitt 36 % jämfört md 8 % i kontrollområden.
Om utredningsförslaget blir verklighet finns det en uppenbar risk att den grannsamverkan som sker på frivillig väg och som faktiskt fungerar slås sönder. Det vore olyckligt.
Lena Södersten
Förbundsjurist, Villaägarnas Riksförbund
