Det är svårt att släppa nyheten om familjen i Vellinge som nyligen blev rånad i sitt hem.
Enligt media bröt sig flera maskerade gärningsmän in i familjens villa. Där blev en man och en kvinna i 50-årsåldern fastbundna och rånade. Gärningsmännen var beväpnade med pistol och ska bland annat ha kommit över värdefulla klockor.
Det måste ha varit fruktansvärt.
Samtidigt är det sorgligt att det brutala rån familjen utsattes för inte ens blir en pinne i statistiken över hur många bostadsrån som sker. För någon sådan statistik förs inte.
Därför spelar antalet bostadsrån roll
Det betyder att vi inte har någon koll på hur många bostadsrån som begås.
I brottsstatistiken klumpas bostadsrånen ihop med andra personrån som begås inomhus. Och visst är det hemskt att bli rånad i en galleria eller på gymmet, men det är särskilt illa att utsättas för rån i sitt hem. För där om någonstans borde man kunna vara trygg.
På samma sätt som integritetskränkningen av att utsättas för ett bostadsinbrott numera väger tyngre, borde man fundera på något liknande för bostadsrån. Men det kräver kunskap – som vi inte har.
Djävulen sitter i detaljerna. Konkret saknas en särskild brottskod för bostadsrån
Om vi inte har koll på hur många som utsätts för rån i sitt hem och hur utvecklingen ser ut över tid så är det svårt att sätta frågan i sitt sammanhang, både för media och för politikerna. Och då blir det också svårt att uppnå förändring.
Djävulen sitter i detaljerna. Konkret saknas en särskild brottskod för bostadsrån. Vilka brottskoder polisen ska använda i sin rapportering är en fråga som Brottsförebyggande rådet (Brå) ansvarar för. Den här bristen har Villaägarnas Riksförbund påtalat ett flertal gånger. Men hittills utan resultat.
Utan statistik tas inte brotten på allvar
För några år sedan var ungdomsrånen en stor nyhet. En bidragande faktor, utöver den vidriga förnedring som brottsoffren utsattes för, var just att det fanns statistik att luta sig mot. Det gjorde att media kunde rapportera hur många ungdomsrån som skett på ett år, hur stor ökningen var över tid och var i landet problemet var störst. Att det fanns statistik över ungdomsrånen beror på att det finns separata brottskoder för rån mot personer under 18 år och övriga.
De brutala ungdomsrånen blev också en politisk fråga. Regeringen tillsatte en statlig utredning som bland annat fick i uppdrag att ta ställning till om straffet för rån behövde skärpas. I utredningsdirektivet beskrevs både hur ungdomsrånen gick till och att det hade skett en kraftig ökning av antalet anmälda personrån mot barn under senare år.
Utredningen resulterade i att straffet för rån skärptes vid halvårsskiftet 2023.
Villaägarna kräver att Brå agerar
Höstens gängkonflikt är ett annat exempel där statistiken har betydelse för att sätta brottsutvecklingen i ett sammanhang. Under årets första elva månader skedde 359 skjutningar. 52 med dödlig utgång och 102 skadade. Redan i oktober slog Sverige rekord i antal sprängningar. Även här var brottsstatistiken en naturlig del i medias rapportering.
Nu är det hög tid att vi även får koll på hur många familjer som utsätts för ett rån i hemmet varje år. Villaägarna kräver att Brå ser till att bostadsrånen får en egen brottskod. Vi kan inte fortsätta med att sopa problemet under mattan.
